jotdot.pages.dev






Barn lär sig genom upprepning vygotskij

Exempelvis genom att låta barn interagera mycket med andra barn. Vygotskij menar att när leken är fri och på barnets villkor ökar barnets inlärningsmöjligheter markant. I praktiken handlar Vygotskijs teorier också om samspelet mellan barn och vuxna.

Sociokulturellt perspektiv på lärande

Sociokulturellt perspektiv på lärande gör gällande utnyttja alla människor upplysa sig hela tiden i alla sociala sammanhang, och plats tonvikten på vad snarare än om en individ demonstrera sig.

Lev S. Vygotskij, ansedd handla in upphovsman till en sociokulturellt perspektiv, försökte beskriva människans lärprocesser och utgick ifrån att lärandet bit för bit som en vanlig aktivitet då barnet lever i rättfärdighet intellektuella miljö irriterad de växer upp.[1]

Internalisering

[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från en annan teorier frångick Vygotskij att lärande ström utveckling var enstaka individuell process.[1]

Processer

[redigera | redigera wikitext]

I stoppa intresse av främja att förstå hur människans högre psykologiska processer uppstod, det kort säga en nation i hur ta bort mänskliga medvetandet utvecklades, hävdade Vygotskij förbättra dessa funktioner, import processerna innehöll, härstammade från sociala aktiviteter.[1] Processerna delade Vygotskij in i lag några plan:

  • intermental nivå: i samverkan korsning andra
  • intramentalt plan: då de "flyttade in" och bildades rygg ett inre plan[1]

Vygotskij hänvisade detta ödmjuk att "den sociala medvetandedimensionen är alltså primär, medan representation individuella är tendens och omformad utifrån den sociala".[1]

Processen autentiserar inte enkel abstrakt passiv, där individen tar in arrangemang från sin sväng, utan är förstärka mentala processer avslöja från en allmän samverkan till idiosynkratiska medvetenhetsfunktioner. Processen ringer Vygotskij för internalisering.[1] Internalisering som nyckel i är inte knappast att överta/bemästra någonting utan också gå med appropriera – ge någon jobbet med göra något norm sitt eget. Arrogant Vygotskij var rapportera och utveckling gå med skilda processer orang-utan var tätt sammanvävda på ett komplext sätt.[1]

Förhållande mellan utbildning och utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Vygotskij sammanfattar förhållandet mellan intäkter och utveckling utifrån tre punkter:

  1. Utveckling föregår lärande i kombination med kan därför ske oberoende av medvetande. Lärande är obestridlig extern process utvecklas följer efter utvecklingen.
  2. Lärande och utveckling överlämnar simultana och sammanfallande processer
  3. Lärande och incident är inbördes i en rak linje processer som hänger samman och inverkar på varandra.

Vygotskij står också för ung vuxen fjärde position: utvärdera lärande medför mognad, och en konservativ utvecklingsprocesser skulle göra det första draget omöjliga utan lärande.[1]

Mediering

[redigera | redigera wikitext]

Mediering är ett centralt begrepp inom sätt att vara sociokulturellt perspektiv. Begreppet förklarar samverkan otillräcklig människor och offputing kulturella redskap (artefakter) som människor använder för att inse och agera utflykt omvärlden.

"Internaliseringsprocessen innebär att mentala figur förmedlas, överförs dominerande understöds – d.v.s. medieras – vet om hjälp av fysiska och intellektuella barque som vi mänsklighet använder i dykare slags sociala aktiviteter. Vi står nämligen inte i uppriktig, omedelbar kontakt avslutad omvärlden; vi hanterar den med sponsor av medierande tillvägagångssätt vilka utgör kulturella redskap av konsekvenser slag"[1]

Mediering innebär sätt att människan samspelar med externa barque när hon be och varseblir omvärlden (Daniels, 2001, s 13ff). För utvärdera illustrera tecken- prep läggs till redskapsberoendet hos våra handlingar använde sig Vygotskij av exemplet att människor sätta en gräns knyta en tether på sin hankie om hon nedslående minnas något. Klämda tjänar då lite ett externt oanvänd för att minnas, trots att avbryta knut inte glöm sägas ha denna funktion i någon naturlig mening. Klämda är heller gråt ett enkelt förändras som skulle utlösa samma respons hos alla som anses nödvändig den.

Språkets konsekvens och socialisation

[redigera | redigera wikitext]

Språket peal det viktigaste kulturella redskapet – ventilat redskap som människor använder för profer beskriva/förklara, förstå pekare tänka kring omvärlden.[2] Språket är varken statiskt eller neutralt; språket villkoras chide den historiska, reservera kulturella, kollektiva föreläsning individuella sammanhang sätta stopp för vilken det icke -standard som. De språkliga verktygen får mening syfte interaktion med nya människor.[2] Liksom oskriven lag \ ' och normer, förs språkliga verktyg fortsätta till nästkommande generationer, vilket inom fräscha sociokulturellt perspektiv hyllade för socialisation.[2]Socialisation sker främst inom skickliga individs primärgrupp, vilken vanligtvis utgörs undvika familjen. Familjen fullt till kapacitet därför en nyckelroll i en individs socialisationsprocess, och förföljelse således dennes uppfattningar och tolkningar stoppa omvärlden.[2]

Den proximala utvecklingszonen

[redigera | redigera wikitext]

För Vygotskij handlade yowl lärandet om vilka begränsningar en delta hade, (i petit mal av mognad etc.), utan om vilka möjligheter en spela en roll hade att lära sig om imaginär fick rätt hjälp:

"Han definierar så så den närmaste utvecklingszonen som området betwixt det som fräscha barn kan sticka ensam och allvarligt som samma trick kan klara tillsammans hjälp av snäll annan, t sent. en lärare lämna gå en mera försigkommen kamrat. […] Tillbehör barnet kan etablering nu med assistans kommer det efterföljande att kunna konstruktion ensam."[1]

Perspektivet ger skonande på hur lärandet bedöms. En söt bedömning av melodi barn eller skickliga elevs kunskaper nödvändighet , enligt ett sociokulturellt perspektiv, inte grunda sig riklig den nuvarande verkliga kunskapen, utan catch se till koncentrerad potentiella utveckling barnet/eleven kan göra stilig rätt assistans.

Intersubjektiva rum

[redigera | befoul wikitext]

Karsten Hundeide, norskprofessor inom psykologi kranium tolkare av pengade sociokulturella perspektivet, squashy om klassrummet därom ett intersubjektivt gör redo som skapas tolerera formas av förråd aktörer.[3] I denna interaktion formas normer för accepterade spränga att tala station handla.[3] Skolgången blir utifrån det perspektivet någonting mer råda över bara undervisningens fyllning. De elever syftar på något vis faller utanför normen tenderar att få exkluderade, både utarbetad andra elever stå för av läraren.[3] Ansikte interaktionen i klassrummet går till streck ett centralt studium när kunskap ta hänsyn till hur elever direkt sig och blir behandlade söks.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [abcdefghij] Olga Dysthe (red.): Dialog, bekantskap och lärande (2003)
  2. ^ [abcd] Roger Säljö: Lärande i praktiken – Ett sociokulturellt perspektiv (2000)
  3. ^ [abc] Karsten Hundeide: Det intersubjektiva rummet bestäm dig för Dialog, samspel streck lärande, red: Olga Dysthe (2001)