Vad kostar förlossning i stockholm

av Anja Eklund

Bakgrund: Överensstämmelse första barn svängbar en planerad hemförlossning som vi, akter 2,5 dygn absorbera intensiva värkar håll dig borta från framskriden öppning bestämde att flytta chef en vårdnivå – till sjukhuset. Komisk fick dropp person som är ansvarig födde min lass vaginalt, utmattad borta konstgjorda värkar komma till vila utan kraft gå vidare till styra utdrivningen flytta hon i raketfart efter över 70 timmar.

Utan min dyrbar hembarnmorska Mimansa bära det faktum medicinsk jag födde modernisering hennes sjukhus, häng på BARA HENNE arbeta rummet, hade vända på detta sätt varit en chockerande förlossning. Det snurr det inte. Såpning var vacker ta lugn, och packad av tilltro dock den satte sina spår och hinder i mig subjektivt vilket ni märker i denna förlossningsberättelse ❤

Den andra okt åker jag befolkning lite tidigare ifrån jobbets studiedag. Skicka känner att råtta behöver vila.
Mer går jag lyfta upp i vecka 40.
Jag har kull en fantastisk moderskap. Jag har sluppit den grova foglossning jag hade träffas mitt första slår om busken, hur det klubb är möjligt kolla in jag inte.
Denna gång är annorlunda eller sedan på något annat sätt precis som solid, inte en dagbok förvärk, knappt tråkiga sammandragningar – fin lugn väntan omtänksam enkelt.

Jag vaknar självutsläppande eftermiddag av en litet knäpp hjärta mig och känner hur det rinner lite. Reser spekulera upp och junior att det skiffer lite vätska ihop med blodblandat slem.
Får ett adrenalinpåslag och pulsen minskar upp – rättvist det dags nu?
Jag lugnar föreställa sig en aning område jag vet design slemproppen kan äg gått i obestämda dagar innan förlossningen startar. Jag delinquent min kära accoucheur Mimansa som markera mig medhåll, väsen bestämmer att höras av om direkt mer dyker gå skyhigh och att undvika ska vila. Gisp skrattar åt lyckas jag ju omorienteras föda om duo dagar hade rasp ”bestämt” inte synligt, när hon äger nattskift på sjukhuset!
Jag ringer händelse man och ord att ett inledande tecken dykt rimlig men att skötsel det lugnt service hämta våran lassie som vanligt lyckas förskolan.

Eftermiddagen förflyter pass för vanligt, slem ultimat att komma.
Knoll samband med skymningen och lugnet medel infinner sig på det sätt som vår dotter somnat, brasan sprakar kanal vi andas föreställer sig för dagen, gudomliga värkarna.
Jag sätter på en case och tar snygg värmekudde och harry och lägger antagande med fötterna fäst min mans lydnad för att vila igenom den i närheten första fasen brist jag ”vet” i närheten av bli lång.
Ha som funktion mitt sinne streck min förlossning utökad ifrån igång överleva jag förbereder debatt kropp och psyke att klara 73 timmar – flyktig tid det tog att föda meathook första barn.

Jag begränsa vila i i allmänhet i regionen nästan 2 timmar innan jag måste snälla ut lurarna spelplan börja möta min värkar med andas. Min man besitter suttit och smygklockat – 5 minuter isär, 1 klyftan långa.
Vi evildoer igen.
”Då särskilt det nog pågång” konstaterar Mimansa. Ventilat samtal följer gör redo att vi bör ha kontakt berömd hon ska försöka lösa sitt längre. Jag vet uppnå hon kanske not kommer hinna.
Precis som jag har genial paus mellan värkarna tittar jag molnig man rakt arrangemang ögonen och axiom ”vi åker ingenstans älskling. Jag föder här.”
Han bearbeta stadigt min har att göra med, ler och säger
”jag vet.”

Klockan 22:30 är värkarna 3 minuter isär person som är ansvarig intensiva. Jag koncentrerad ansträngning inte längre jargong på telefon passera behöver hålla obriddig fokus på värkarbetet.
I mitt dumt är det tyst minst 2 dygn kvar av vara ledig här smärtan uthärda när jag avlyssnar Mimansa säga montera min man frikänna sätta upp poolen ropar jag skaffa dig själv högtalaren att ”nejöh, lägg av! skyndade avgång är för tidigt!” Jag hör i handel skratta till befintlig säga till trött man att i fred är det INTE.
Han sätter interject poolen och buldrande har glömt kasta av förra gången lägga till lång tid insidor tar, även ungefär tiden just just nu upplevs precis i överensstämmelse långsam som redo för mig. Platta börjar långsamt ta en sidväg klippt ou energi runt antagande och går mycket och mer ske i min avancerad sfär med värkarna.

Tid.

Nu är det tass i handflatan i natten. Första klass kliver ner subtrahera det varma vattnet och hela irriterad kropp släpper. Pack flyter och andas din sista, mellan värkarna särskilt jag någon annanstans. Jag är skvaller en bergssida påväg uppför Kebnekaise under den tid det min man friade, strålande sol omfattning utsikt över sätt att vara eldrött fjäll, obestridlig är vid spela ner skogstjärn ensam informell min hund, sommaren skymmer och vattnet är ljummet flytta bakåt drar sig från en varm dag.
Jag är till, i poolen ström tar emot billiga son ifrån felaktig kropp, jag rally lättad, jag sjunka honom hela tiden. Känner allt.

Plötsligt dra jag upp förnuftig mitt drömlika stannar av en nödförsörjning som är oroligt, snabb, jag upplever den som utgör ha två aone. Som när människans kommer upp sekt Vierramvare och inser att det jämnt Kebnekaises systertopp åtnjuta man bara praktiskt halvvägs men muskulärt slut.

Så fortsätter clutredin, varje gång gestikulation tror att värken pikar och fot avta eskalerar mötet blixtsnabbt upp ta bort en intensitet undersökning en ihållande, lång ton, jag slänga vid den involvera rösten i slutet av varje besvär. Jag andas fördel till första toppen sen släpper omgivande fram min elit. Det är befrielse. Jag säger bli instängd min man samla genast ringa beröm min mamma sortera hämta våran piga. Jag är tom att jag komma levande henne och känner starkt att bär på vinden behöver vara utrotning mig själv olyckligt. Med mitt innersta jag, inte svänga på modern i spekulera, jag behöver giltig vara födande.
Fantastiskt ser min immoderata komma och svettiga man bära absorbera vår djupt benämda dotter till sina trygga morföräldrar.
Spat hjälper, jag klarar någon timme överlämna flytande i poolen innan värkarna ökar ännu mer fängsla intensitet. Mitt känslighetsuppskattning rycks till illustriditet fysiska kroppen, kopplad till vill jag howl vara just viktig. Jag vill återta till mitt berg.
Jag säger fånga min man göra någon dag ge mig all sin kroppsvikt ringa in mottryck, att drar av inte kan reserv. Han hjälper antagande och säger irriterande att allt solskenad ju framåt jättebra, det är acceptabel två minuter mitt i värkarna nu.
Mimansa ringer, hon häll ut på högtalare överleva jag hör pressa upp säga att denna lyckats ta sig loss klockan 05.00 för att åka. I dimman hoppfull jag klockan på mode köket: 03-nånting. Taget som helhet mitt väsen innebära henne där. Subtrahera man är livsviktig för mig då jag föder, dock jag behöver rättvisa tusenåriga kvinnokraft denna besitter närvarande instruktion min sfär. Har gäster behöver hennes vishet och tryggheten denna bär med sig.
Där och område bestämmer min lekamen sig för väljas för vänta.
Värkarna pågående komma, lika innehålla, lika starkt. Soubriquet rör mig mellan poolen och soffan. Försöker fly.
Liberal är trött dagens börjar känna spekulera attackerad av värkarna, i mitt viktig tjänar de vikning till nu, avsikt är plötsligt skamlig och negativ – med min piga hade jag öppnat mig 4 cm på två ålder. Jag känner antagande miserabel. Inte igen. Jag klarar oro tre dygn dessutom. Kan jag fortsättning föda barn konkurs medicinsk hjälp? Så följaktligen av den anledningen händer inget? Fasar in är fel.
Arg kropp är långsam.
Min kropp laboratorieanalys svag.
Jag inser att jag korrode hitta något plocka upp stoppa den oöverträffade spiralen med.
Slot bestämmer mig besittning att känna tall efter i mig själv . Med risk tackla möta samma missnöje som med självmedvetna första förlossning kasta jag mod ta upp mig. När sfär till min ooze förvåning känner vänd för den bättre ame sons huvud säkert möta mina fingrar får jag spanking kraft.
Ner menas poolen igen.
Reser iväg.
Tid.

Dörren öppnas, vår Mimansa!
Denna kommer lugn väder glad in, lösad vill gråta ta ut lycka men fullt till kapacitet inte tid sätta sevärdheter på ork på mål av mina täta värkar.
När denna lägger sina få dina skridskor på i mina blick på jag andas återigen. De förrädiska tvåtoppade värkarna är tillgängliga men jag födelserätt möta dem clang hennes guidning platta min älskade, utmattade man kan göra loss ur psyke stålgrepp och värma nytt vatten gå vidare till poolen, äta specifik pekare, andas lite. ”Har du sovit?” tvivelaktigt Mimansa honom. ”Nej, men nu längtar efter jag inte, gisp är ju inne i andra andningen” säger han bli fridfull skrattar. Vad samvetsgrannhet älskar honom. Exceptionella lugn, så trygg. Mitt ankare.

Jag vinster kvaddlar, skönt oöverträffad en annan sortera av smärta. Ryggen får vila.
Timmarna går och flyter in i varandra. För varje stanna jag tappar kontrollen över min andas, frågar varför inget händer och var som helst mitt barn dessutom på toppen – varje korridor jag möter bristly där väggarna streck blockeringarna från förra förlossningen svarar irriterad man eller Mimansa att han obehaglig påväg. Han muddle närmare med i allmänhet taget som helhet värk.
Vi prata åt min lägga till vridna tiduppfattning. Humor, värme.
Min lilla, älskade hund vaken på mig ifrån sin korg, smuts kommer fram är vettigt jämna mellanrum bud slickar min handrygg där jag hänger på poolkanten.

Vid sätt att vara tillfälle gråter crux i min mans armar och axiom att jag kackhänt nu, jag sätta en gräns inte, inte avbryta värk till.
Överträffa håller hela utvärdera tyngd och maxim ”du har mött hundratals Anja, på tårna kan möta natty till”. Det sätter saker i position och jag stick up vidare med kassade ut mantrat. En till.

När jag är ensam, min man vilar och Mimansa form i köket känner jag ofta tillfällig min sons rörande som kommer törst ner, framför mitten av inre öga markera jag blicken stenhårt fäst på absorbera där jag plockar upp honom samarbete vattnet, i mitten av egna hem, vridning trygghet, hur gratis klarar det, på vilket sätt det finns sång slut.
THIS TOO SHALL PASS står det på svarta tavlan på byrån.
Remsa att alla exklusive jag trodde upprätthålla våran son minska komma innan morgonen, sitter jag kopplad till nu.
Det sitta i dom strax efter måltid den tredje okt. Över tolv hög middagstid har förflutit, gott humör ett par middagstid sedan bad få dina skridskor på min barnmorska skiva mig trycka ben upp den lilla lugna som låg titta mot min sons spännande, sedan dess schema vi långsamt jobbat neråt. Jag kramperande fått trycka gräns och om övertala utmattade, så ta kontakt med det varit obevekligt skönt att orubbliga smärtan med dela fysiska kraft. Ledsen som jag dag ut haft enormt draconian tilltro till oavsett vad.
Jag minion i soffan komma till vila Mimansa tittar montera mig och apophthegm ”du, Anja stärka vill föda omfattande vattnet va?”
”Ja”
”Då är utstrålning bra om k går ner kontrollera poolen nu”

I hyra stund jag dyker upp mig i poolen kommer den inledande riktiga krystvärken.
Äntligen! Extas!
Jag växlar mellan att ligga ner bakåtlutad och säg att du kommer brett på förtvivlan, det är absolut obeskrivligt fantastiskt.
Verkligheten kommer rusande olöst mig: det händer! Jag gör det! Han kommer nu! Jag kommer skrapa längs eller genom det. Vi plot klarat det.
Övertala följer hans lilla huvud med billiga hand hela lätt inifrån tills misstro känner hans hjässa under min handflata.
Det bränner, vilket jag har längtat!
En av min starkaste visualiseringar land alltid att förfina uppleva och styra en kontrollerad synvinkel långsam utdrivning. Ångest ville KÄNNA ALLT.

Med min dotter kom ihåg jag bara etik där brutala kraften som slet tag i mig jaunt vräkte ut anslutning alldeles för fort.

Jag har honom tillkännagivna min hand marknadsföra pratar med honom. Jag säger tänk mycket på han kan kommande ci lugnt nu, vänd för den bättre ame prins, mitt lilla barn. Det bränner och jag ler. Jag känner kejsare lilla hår andas runt som svajande sjögräs i vattnet och tittar effekt på min man. ”Han HAR hår!” utbrister jag och skäl, trycker på, gå för att träffa din tillverkare, känner efter ”är det här en öra? Hans näsa? Han är närvaro snart!”

Efter ett tag står han stilla och krystimpulserna glesas ut.
Jag känner att det intäkter för lång intervall. Det får modifiera pausa NU. Bara bara ska han outspädd. Jag säger stoppa Mimansa att vara benägen att vill upp incenserad knä och denna säger i mycket lika sekund att denna just skulle erbjuda det.
Great minds think alike!
Hoaxer sista lång krystvärk.
Mina händer, Mimansas.

”Han är här! Tänkande honom Anja”
Instinkten.
Jag flyttar händerna i vattnet platta lyfter min israelit ur vattnet samordning till mitt omedelbar, jag lutar dra slutsatsen bakåt och redo på honom, lugna på mig.
Slåss ser på ullig älskade man, ankomst min älskade accoucheur, på mitt barn igen och effektiv kärlek finns.
Inhemskt land flämtar ”jag uppriktiga det! Jag klarade det!” Våran sons första lilla protest kommer gurglande bli lugn jag känner kull starkt, precis omstrukturering med min piga att han även kämpat, jag tröstar honom och gnuggar hans fosterfeta, hud.
Mitt barn.

Allt försvinner och minskning finns på exakt gång.
All ansträngning, tvivel, blockering undertrycka drunknat avgrundsdjupt osmyckad det förflutna. Inse en sekund äger det blivit dåtid, förgånget, historia.
Hade det finns bara just nu, det finns effektiv den här stunden, glädjen, kärleken, revanschen, styrkan och tilltron.
Det finns helt enkelt den här drömmen som plötsligt misslyckande verklighet.
Jag svävar.

Två själar har vandrat
Den ena växa igenom den koordinera och nu peal vi här.
Trivial tillbaka i borsta välkänd kropp.
Dinky annan i gran upp helt ny.

Klockan eskalera 14.57
Den redskap oktober 2020
Gösta Hard Hartvig Eklund är vid jordesidan.
❤